Hasse
Jörgensen i Preservation Hall |
||
Hasse
Jörgensen från Karlsborg spelar banjo i New Orleans Jazz Cats, Brian
Carrick's George Lewis Quartet och ett antal andra konstellationer. I
slutet på 90-talet var han ordinarie banjoist i Red
Wing, sedan bandet ombildades i början på 2000-talet har han
ofta spelat med som vikarie. Senast var han med på bandets
spelningar i Danmark i början av oktober nu år
2008. Nyligen besökte han New Orleans och blev då
också en av få svenska tradjazzmusiker som spelat i New Orleans-jazzens
allra heligaste - Preservation Hall. Varför åkte du till New Orleans? Jag var i New Orleans första gången 2004 året före orkanen Katrina. Året efter skulle jag också åkt tillsammans med Brian Carrick, planet skulle gå dagen efter att Katrina hade dragit fram, så som du förstår blev den resan inställd i sista minuten. Så när Brian i våras frågade mig om jag ville följa med till hösten och vara med i det band han skulle sätta samman där, så var det ju ingen tvekan. Vi åkte den 1 november och kom hem den 18. Hur hamnade du i Preservation Hall? Brians band hade jobb på flera ställen i New Orleans och den här kvällen spelade vi på Fritzels Jazz Pub på Bourbon Street. När det var slut där så gick vi till the Hall för att lyssna. I pausen kom författaren och klarinettisten Tommy Sancton fram och hälsade på oss, han var ledare för bandet den kvällen, och frågade om vi hade instrumenten med oss och det hade vi ju. Så Brian och jag satt in och spelade nästa set med dem. I bandet den kvällen var vi faktiskt två svenskar eftersom Lars Edegran spelade piano. De andra kommer jag faktiskt inte ihåg namnen på, basisten var i alla fall 83-årig liten svart man med röda solglasögon och vit keps. Cool typ. Hur kändes det att spela på denna heliga plats? Det var häftigt. Det är ju inte så många svenska musiker som spelat där. Å andra sidan är det rätt mycket häftigt som händer när man är i New Orleans. Men lite talande är det ju att jag inte alls kommer ihåg vilka låtar vi spelade. Bara att det var typiskt Kid Thomas-stuk och att jag kunde harmisarna i alla fall. Brian och Tommy hade förstås en del fina duetter på sina klarinetter. Skivinspelning
i Preservation Hall.
Så gjorde ni skivinspelning också? Ja, två stycken till och med. En på Preservation Hall och den andra på Maple Leaf Club. Den senare var en sån där dancehall-spelning, som på den gamla tiden, och den videofilmades dessutom. Vad var det för gubbar i bandet? Det var lite olika på dom båda inspelningarna. Jag kommer inte ihåg namnet på alla, men det var i alla fall Brian på klarinett och tenorsax och jag själv på banjo. Patrick Tevlin från Happy Pals i Toronto, spelade trumpet, Darryl Adams, som spelar i Preservation Hall Jazz Band, på altsax, Robert nånting spelade trombon, liksom Darryl var han från New Orleans. Och så var det Andrew Hall på trummor, Bernie Attridge på bas, och inte minst Knut Lauridsen från danska Limeriver Jazz Band på piano. Vi får väl läsa på omslagen när skivorna kommer så småningom. Begravningsentreprenören
besöker George Lewis.
Vad
gjorde ni mera?Förra gången jag var i New Orleans besökte jag bland annat George Lewis grav och det gjorde jag faktiskt nu också. Vi var också och tittade på Bunk Johnsons grav i New Iberia. Intressant också för mig som begravningsentreprenör, haha! Första helgen hyrde Brian och jag en bil och åkte upp längs Mississippi och besökte även där en grav efter en gammal legendar, nämligen bluesmannen Robert Johnson. På vägen dit så hamnade vi också i en radiostation där vi blev intervjuade och fick spela klarinett och banjo i direktsändning. Så småningom hamnade vi i Memphis där vi hälsade på Elvis, men han var tyvärr inte hemma. Vi var även nere i Louisiana och lyssnade på bra musik i Mammou, dragspel, fiol, gitarr och bas. Fullt ös. Bunk Johnson får blommor. Fick du nåt gott New Orleans-käk? Det finns verkligen alla sorter i New Orleans. Jag och Knut var ute en dag och käkade hummer, och det var inte vilken hummer som helst, det lovar jag. Ja, och sen var det Gumbo, Jambalaja och Red beens and rise. Och en massa skräpmat också. Åk dit! |