|
adshow
Inspirerad
av några yngre personers reklamintresse, har jag äntligen kommit mig
för att gräva lite bland avlagringarna från min reklamperiod (ca 40
år). Här är till att börja med några helsidesannonser som gått i
morgontidningarna. (Undan för undan ska jag försöka fylla på med fler.
Även från kvällspressen, förstås.) De allra flesta har ingått i någon
form av kampanjsammanhang. Så småningom övergående i ett mera medvetet
långsiktigt märkesbyggande. Allt eftersom kunskapen om sådana effekter
fördjupades.
När
man tittar på dom äldsta annonserna, ska man tänka på att när man satte
in en helsidesannons på 1960-talet, var man i det närmaste ensam om
det. Åtminstone den veckan. Det var först framåt mitten av sjuttiotalet
den sortens manifestationer blev mera allmänna. Ända fram till våra
dagar, höll jag på att skriva, när dagstidningarna ett tag tenderade
att bli så fulla, att tidningsutgivarna beslöt att göra dom hälften så
stora och dubbelt så tjocka för att kunna få in så många fler annonser.
Men samtidigt utvecklades reklam i tv och på internet, så kanske blev
det ändå inte riktigt vad annonssäljarna räknat med.
När
man skapar reklam arbetar för det mesta en copywriter och en art
director tillsammans. Till sin hjälp har man en projektledare och vad
man i övrigt kan ställa upp med från byråns och kundens sida. Som
copywriter hade jag genom åren förmånen, fördelen, turen, att arbeta
tillsammans med några av västsveriges bästa art directors. Vilka syns
under respektiva annonser här nedan. Vad det har betytt för arbetet
behöver kanske inte påpekas.
Av
de många projektledare jag samarbetat med, vill jag särskilt nämna
Roland Hultgren, som tidigt förstod att reklam är kommunikation och
inte bara handlar om att kränga prylar, och min bror Clas Collin, som
när han fått upp ångan kan tända vilken marknadsorganisation som helst.
Betydelsen
av att få arbeta för uppdragsgivare som var inspirerande föredömen i
sitt sätt att vurma och helhjärtat intressera sig för sina produkters
och tilltänkta kunders väl och ve, ska heller inte underskattas.
Som
reklamskapare och copywriter var min filosofi att dagspressannonsen
skulle fungera på flera och alltmer djupare plan. På ytan skulle den
väcka uppmärksamhet och snabbt kommunicera vad det handlade om,
tillräckligt för att annonsen skulle göra sitt jobb redan där, dvs att
bygga upp märkesmedvetandet. Hade man laddat på tillräckligt, dvs gjort
ytan tillräckligt intressant och kittlande, skulle sedan också de
längsta texter bli lästa. Inte av alla, men av de som ville ha en
fördjupad information, antingen dom nu hade blivit lockade till det
eller bara rent allmänt var mer intresserade av ämnet än andra.
Under
lång tid gjorde vi regelbundet mätningar av de effekter annonserna
hade. Bland nedanstående finns några som fortfarande har bland de
högsta uppmätta obs-, märkes- och läsvärdena i svensk reklam. Rent
matematiskt var det inte så svårt att förstå att om en annons hade
observerats av närmare 90% av t.ex. Göteborgs-Postens, Dagens Nyheters
och Sydsvenska Dagbladets läsare, dvs minst 1,5 miljon människor och
10% av dessa, alltså 150.000, hade blivit så intresserade att de också
läst den, och bara 10% av dessa, dvs 15.000, blev så tända att dom
rusade iväg till butikerna för att prova produkten, så kunde man tala
om köbildning. Åtminstone i storstäderna. Satte man sedan också in
annonserna i kvällspressen, och upprepade detta med jämna mellanrum,
och produkten höll vad reklamen lovade, var en landsomfattande succé
ganska given.
Vill du
läsa texterna (konstig fråga från
en copywriter), kan du klicka på respektive annons så blir den lite
större. Hade jag haft en art director till min hjälp vid avbildandet av
de gamla annonstrycken här på hemsidan, så hade läsbarheten säkert
varit betydligt bättre.
Lasse
Collin
Asperö 29 mars 2007
|
