Hans
Zakrisson, trombon, och undertecknad, klarinett, spelade i Corona
Jazzband i början på 90-talet. Trumpetare var Thomas Wallin. Hans jobb
som präst gjorde att han ibland blev försenad till träningarna.
Vanligen brukade vi då vänta med att börja spela tills han och hans
trumpet anlände, men den 23 augusti 1993 gjorde vi inte det.
"Har ni hört den här?" frågade Zakris och delade ut
harmonierna till "Move the body over" och så körde vi trombon och
klarinett chorus på chorus. Och det lät bra, det svängde, kändes
luftigt och lätt, och vi turades om att ta leadet (lyssna
här!). Mot slutet av
låten
kom Thomas: "Vad härligt det lät när ni spelade i stämmor så där", sa
han. Däremot var han inte så intresserad av att själv spela låten.
Här startade det som skulle bli Red Wing Ragtime
Band.
Med pedagogisk ambition hade Zakris redan tidigare
med hjälp av kassetter med melodier och harmonier, försökt inspirera
till en repertoar mer mot New Orleans-hållet, men inget riktigt hade
blivit gjort med dem. Vid nästa träning var Thomas mer än en timme sen,
och Zakrisson och jag hann köra trombon/klarinett-duetter i en 8-10
låtar.
Vid Coronas spelning på Kapellet någon tid därefter
inledde Zakris och jag på detta sätt med ett par låtar, i väntan på att
Thomas skulle komma. Och så där höll det på, jag samlade senare ihop en
del bandinspelningar från dom här tillfällena på en kassett som jag
döpte till "Waiting for Thomas Jazzband".
Trombon/klarinett-samspelet tillförde Corona nya
ingredienser och började allt oftare användes som kollektiva "solon" av
Zakris och mig. Som inspiration utbytte vi också bl.a. en del
inspelningar där Louis Nelson/Jim Robinson och George Lewis spelade
duett.
Nästan ett år gick och så kom Göteborgs Jazzfestival
i augusti 1994 med Bill Salmond´s Louisiana Ragtime Band. En orkester
som spelade med bara trombon och klarinett i blåset, och som det
svängde! Publiken var så nära extas man kan komma och Zakris och jag
köpte bandets kassetter.
Några dar senare träffades Zakris och jag vid ett
rep hemma hos honom i Alingsås. Efter spelandet pratade vi
entusiastiskt om Bill Salmon, det var ju precis så där vi ville spela.
Och idén tändes: Vi startar en sådan orkester!
Det tog inte lång stund att enas om vilka vi skulle
försöka intressera.
Göran Möller hade vi båda tidigare spelat med, en
banjonist med rätt New Orleans-feeling, som också kunde spela solon.
Göran och jag hade dessutom nyss utbytt några ord när vi sågs i
festivalparaden om att det skulle vara roligt att spela tillsammans
snart igen: "Vi får hitta på något".
En bra pianist var viktig. Hans Brodén hade jag
spelat med i Jazz Roots under något halvår, en underbart rytmisk man,
som verkligen kunde få musiken att svänga. Han var given.
Zakris föreslog Bertil Boström på bas, han hade
spelat med honom tidigare. En kraftfull svängig basist.
För trummorna var vi något mera osäkra, vi spelade
ju med Björn Frennberg i Corona. Alternativt hade vi Lennart Carlsson i
tankarna, som spelade ett mera genuint New Orleans-trumspel. Att Björn
mer än väl platsade visade han ju senare.
Några förslag till namn på bandet hade under tiden
tagits fram mellan Zakris och mig. Kvar blev Red Wing Ragtime Band med
lite grand av allitterationens rytmik. Namnet efter den kända låten,
som ju eventuellt kunde förknippas med George Lewis/Jim Robinson, och
som förstås också blev vår "signaturmelodi".
Alla dom föreslagna ville vara med och Red Wing var
därmed ett faktum. 19 september 1994 hade vi vårt första rep.
Så här skrev vi i den cd-skiva vi gav ut några år
senare under rubriken "Ragging some good old tunes": Vi i Red Wing Ragtime Band har hämtat
vår spelstil från New Orleans på den tiden man sa "rag a tune" när man
jazzade upp kända schlagers, psalmer och marscher. Ett uttryck för att
man synkoperar melodin och får det att svänga.
På den tiden var violinen det melodiförande
instrumentet. När den ersattes av den högljudda och militanta
trumpeten, var det många som tyckte att istället klarinetten med sitt
omfång och rörlighet borde övertagit leadstämman.
Bland de mest kända exemplen på senare tiders
trumpetlöst ädelt raggande är George Lewis och Jim Robinsons
klarinett/trombon-duetter. Vi i Red Wing spelar i deras anda i en
intensiv och svängig personlig stil, och har ett par hundra gamla
godingar på repertoaren.
Vid bl.a. jazzfestivalerna 1996 i Askersund och
Göteborg fick vi mycket uppskattning just för vårt alldeles egna sound.
Klarinett spelar Lasse Collin på ett sätt och med en
ton som har något med Edmund Hall och Sidney Bechet att göra.
Kraftfull Jim Robinson-inspirerad trombon spelar
Hans Zakrisson. Han är också en melodiförare av rang, trots sitt
svårspelade instrument, och mycket av bandets repertoar har initierats
av honom.
Pianot hanteras av Hans Brodén, banjon av Göran
Möller, basen av Bertil Boström och trummorna av Björn Frennberg.
Gillar du gungig jazz av den äkta sorten, hoppas vi
du ska tycka att vårt spelglada raggargäng är något lite extra att
lyssna på.
P.S. Förutom låten Red Wing är det också en liten
stad en bit uppför Mississippi från New Orleans räknat. D.S.
Lasse Collin
Want to listen to
Red Wing 1996-97?
Click on the record above!
Want to listen to
Red Wing nowadays?
Click on the record below!
