Jazz Pirates in action at Gothenburg Ukulele Society's
party of the year 140118.
Jazz Pirates duo playing at party for Maria 130615.
Gig at Ukuleleklubben in
Göteborg 120121.
April 10,
2010, Jazz
Pirates and The Ukulele Girls in Krabbegården, Asperö.
Jazz
Pirates quartet with and without the Ukulele Girls playing at
Krabbegården, Asperö, April 19, 2008./
Jazzpiraterna med och utan
Ö-kul-lele-bandet spelar på Krabbegården, Asperö, 19 april, 2008. Photos: Tove and
Kim.
Jazzpiraterna på Kössö sommaren 2006, Lasse, Felix och
Mathias.
MED SKOTTKÄRRA I
SKÄRGÅRDEN
(artikel i Jazzbladet)
Jazz Pirates of the Southern Archipelago, eller Jazzpiraterna på ädel
svenska, har varit på turné. Ända till Kössö (Köpstadsö) vilket
förvisso inte är så långt men dock bjöd på spännande logistiska
lösningar.
En kort presentation av bandet är antagligen på sin plats då vi inte
tidigare förekommit i bladet. Jazzpiraterna är i skrivande stund en
trio bestående av Lasse Collin, tenorsax/klarinett, Mathias Gustavsson,
banjo, och Felix Collin, trummor och tvättbräda. Vi spelar new
orleanslåtar i alla dess former. I många avseenden är musiken präglad
av att två av medlemarna har växt upp med punk och rockmusik, medan
Lasse står för den musikaliska traditionen. På det hela taget tycker vi
det låter vilt och urprungligt och svänger bra då vi spelar.
Ett tecken på detta var en spelning på dagiset Solöga där åhörarna
redan vid första takterna på "Come to the Mardi Gras" frenetiskt
började hoppa upp och ned av pur livsglädje, och där "Sjörövar Fabbe"
med pressade trumvirvlar resulterade i spontan dans med bar överkropp.
Själva tycker vi det är ett kul sätt att sprida vår musikform till det
uppväxande släktet.
Jazzglädje på dagis.
Spelningen
på Kössö avlöpte under något mer kontrollerade former. Uppdraget var
att leverera svängigt musicerande vid invigningen av Kössös Servicehus
vid gamla skolan, byggt med EU-stöd och mycken ideell uppställning från
öns eldsjälar. Då ön är bilfri och vi inte hågade att springa fram och
tillbaka från hamnen med trummor och cymbaler anslöt vi till den på ön
rådande transportmetoden. Vi medtog helt enkelt en styck skottkärra i
båten. På så sätt kunde vi någorlunda bekvämt få allt från hamn till
spelställe, och vi smälte även fint in bland det övriga hundratalet
skottkärror som finns på ön.
Öns innevånare hade gått man ur huse till invigningen, vi spelade tre
set, blev förplägade med sill och dryck, och kunde njuta av att stå och
spela i härligt solgass med vy över vattnet öst om Styrsö och Stora
Mosskullen. Efter tre timmars hamrande, blåsande och rivande var det
tre något medtagna musikanter som anträdde stigen hemåt, med
tillfälligt stopp för fotograferande.
